Hur många sensorer behövs i ett magasin?

Det beror på rummets storlek och på hur enhetligt klimatet är. Ett magasin med kalla ytterväggar och en varm mitt är i praktiken flera klimat, och en enda sensor mitt i rummet fångar inte kondensrisken vid väggen. Börja på de mest utsatta ställena: ytterväggar, golvnivå, nära de mest sårbara föremålen.

Hur lång tid tar det innan värdena säger något?

Det varierar. Mögelindexet och Preservation Index börjar bli meningsfulla efter några veckor. EN 15757 behöver minst 45 dagars data innan ett safe band visas, och ett helt år innan säsongsprofilen är komplett. ASHRAE kräver ett helt år med minst omkring 8 000 giltiga timmar. Systemet skriver tydligt ut när historiken är för kort, i stället för att visa ett värde som inte håller.

Går analyserna att använda i byggnader utan klimatanläggning?

Ja, och det är ofta där de är mest värda. En kyrka eller ett ouppvärmt magasin går inte att styra med en termostat, men det går att styra med beteendet: när ni vädrar, när ni värmer upp inför gudstjänsten och om det ska avfuktas. För det ändamålet finns dessutom vädringsanalysen, som är en prognos för när det är säkert att öppna fönstren.

Vad gör man om ett föremål kräver ett helt annat klimat än resten av rummet?

Då är rummets värden inte rätt svar för det föremålet. Överväg en sensor nära det, eller en monter med eget klimat. Analyserna beskriver det klimat som sensorn står i — de känner inte till rummets innehåll, utöver den materialklass ni själva har satt.

Är det samma sensorer som för inomhusklimat?

Ja. Varje sensor som mäter både temperatur och relativ luftfuktighet kan ingå i bevarandeanalyserna, och det finns ingen manuell registrering för mögel, ASHRAE eller Bizot. Det som skiljer bevarande från inomhusklimat är inte hårdvaran, utan vad värdena ställs mot.

Bevarandeövervakning: sex svar på om klimatet skadar samlingen

Du som ansvarar för ett museimagasin, en utställning, en kyrka eller ett arkiv behöver data som visar hur inomhusklimatet påverkar byggnaden och föremålen i den. Du behöver också veta mer än att luftfuktigheten ligger på 52 % — den siffran säger i sig inget om hur samlingen mår.

Bevarandeövervakning är löpande mätning av temperatur och relativ luftfuktighet, översatt till det språk som bevarandet faktiskt talar: hur snabbt materialen bryts ned, om klimatet gynnar mögel, om fluktuationerna är större än vad föremålen tål och hur rummet står sig mot de internationella klimatstandarderna. I Bevarande i RoomAlyzer Air sker den översättningen i sex analyser som alla bygger på samma två mätvärden. Data kommer från pålitliga och exakta sensorer som går på NB-IoT med djup inomhustäckning, så att du kan mäta och övervaka både i källare och krypta och på avlägsna orter.

Varför två siffror inte räcker

En sensor visar 52 % och 19 grader. Det är sant, men det säger inte om det är bra.

För bevarandet beror svaret på vad som står i rummet, hur länge klimatet har varit sådant och hur mycket det svänger. Papper och pergament bryts ned kemiskt, och hastigheten beror på både temperatur och fuktighet över tid. Trä och målningar tar mekanisk skada av snabba växlingar, inte av en stabil nivå några procent från idealet. Mögel kräver fukt och tid i kombination. Och ett föremål som har stått i samma rum i åttio år är acklimatiserat till just det rummet — en tvär ”förbättring” kan göra mer skada än det klimat som föremålet är vant vid.

Därför säger en enskild ögonblicksbild ingenting om bevarandet. Det är tiden som är variabeln.

De sex analyserna

Preservation Index (PI och TWPI): Bevarandeindex — översätter temperatur och fuktighet till bevarandeekvivalenta år: hur många år det tar innan instabila organiska material visar märkbar nedbrytning i det rådande klimatet. Högre är bättre. Över 500 år är utmärkt och hör till kall förvaring; 150–300 är mycket bra för akvareller, pergament och textilier; 75–150 täcker de flesta museisamlingar med oljemålningar, trä, läder och böcker; 45–75 är riskabelt för instabila material, och under 45 är bara oorganiska material säkra.

Det värde som rummet bedöms på är TWPI över ett år — det tidsvägda medelvärdet — just för att en enskild timme säger nästan ingenting om bevarandet. ”PI just nu” visas fortfarande, men som ett sekundärt värde utan egen status. Bredvid står TWPI för den senaste månaden, och skillnaden mellan de två är trenden: är den senaste månaden bättre än året går det åt rätt håll.
Mögelrisk (VTT): Räknar fram ett mögelindex från 0 till 6 utifrån temperatur, fuktighet och materialets känslighet. 0–1 är ingen risk, 1–3 är mikroskopisk tillväxt — den tidiga varningen, när det ännu inte finns något att se — och 3–6 betyder att klimatet har gynnat tillväxt som kan vara synlig.
Fluktuationer (EN 15757): Tittar på om luftfuktigheten håller sig inom ett band som härletts ur rummets eget historiska klimat. Det är svängningarna och inte nivån som ger sprickor och fjällning i organiska material.
ASHRAE-klimatklasser: Ger rummet ett samlat betyg från AA till D enligt ASHRAE kapitel 24. Det kräver ett helt års timmätningar och minst omkring 8 000 giltiga timmar, och en klass räknas som uppnådd först när minst 99,5 % av timmarna ligger inom klassens band för både temperatur och fuktighet. Det är ett strängt mått, och så är det tänkt.
Bizot Green: Mäter mot de klimatriktlinjer som cheferna för de stora konstmuseerna har enats om: 16–25 °C, 40–60 RF och högst ±10 procentenheters fuktvariation per dygn. Tanken bakom är att bredare men stabila band bevarar på ett betryggande sätt och till en långt lägre energiförbrukning än ett snävt och fast styrt klimat. För känsliga samlingar finns en skärpt profil på 18–22 °C, 45–55 RF och ±5 procentenheter. Compliance räknas som andelen tid inom banden: över 95 % är compliant, 80–94 % är en varning, under 80 % kräver åtgärd.
Uppvärmningsspill: Vänder blicken mot energin: vad det kostar att hålla rummet varmare än vad bevarandet kräver.

Bizot Green-efterlevnad i Bevarande-modulen

Så används det i praktiken

Alla sex analyser har en egen sida i RoomAlyzer Air med diagram och förklaringar, men i vardagen är det tre ställen där arbetet sker.

Sensorlistan: Visar mögelindex och TWPI över ett år som fasta kolumner bredvid temperatur och fuktighet, så att du kan skumma igenom en hel byggnad med en blick.
Byggnadslistan: Är flottöversikten för er med många adresser: en prick per plats på en karta, färgad efter kriterier som ni själva sätter. Standard är relativ luftfuktighet mellan 45 och 70 %, men ni kan lägga till kriterier för TWPI, mögel, fluktuationer, ASHRAE, Bizot eller uppvärmningsspill. Filtren färgar bara — inget döljs — så ni ser hur många platser som ligger utanför det önskade utan att tappa överblicken.
Dashboarden: Samlar statusrutor för de verktyg ni följer tätast, och kan skickas till en skärm via en TV-länk. Rutan Bevarandeöversikt visar alla sex på en gång för en sensor.

När någon behöver det på pränt samlar bevaranderapporten en plats eller en enskild sensor i en PDF med temperatur- och fuktdiagram plus de analyser som är relevanta. Den kan hämtas direkt eller skickas automatiskt varje månad.

En detalj som har förhindrat många felslut

Bevarandevärdena använder fasta tidsfönster: TWPI räknas över ett år, EN 15757 över det föregående året, ASHRAE över ett år, Bizot över 90 dagar. Om en sensor har flyttats till ett annat rum inom ett sådant fönster beskriver värdet varken det gamla eller det nya rummet — men det ser lika auktoritativt ut som ett riktigt värde.

Därför stoppar rapporten om perioden spänner över en sensorflytt, och talar om vilka sensorer som har flyttats och när. Du kan då korta perioden, utelämna sensorerna eller ta med dem ändå, varpå rapporten får en varning tryckt högst upp. Det är en liten sak som förhindrar den värsta sortens fel: en snygg rapport som är felaktig.

Vill du gå på djupet med mögelmodellen finns mögelrisk enligt VTT här. Är det svängningarna som oroar står EN 15757 förklarad här.